Under 1600-talet var ett motiv som kallas Vanitas väldigt vanligt inom konsten. Det var ofta bilder av dödsskallar och fungerade som en slags varning mot fåfänga. Trots att någon har all världens lyx och rikedomar så är ändå personen dödlig. Paolo Brighenti har inspirerats av det begreppet när han arbetat med en rad målningar. Han var missnöjd med en målning, skar itu den i fyra delar och målade porträtt av honom själv och hans familj. Det som var lite udda över de fyra porträtten var att han målade dem som fyra kranier.
Flera av tavlorna på utställningen är teckningar i torrpastell. De är delade på två papper. Utförandet liknar målningar av den amerikanske konstnären Mark Rothko. Teckningar tillhör framtiden menar Brighenti till skillnad mor målningar som tillhör det förgångna. Teckningar går fort och är planer för något som kommer. Till skillnad mot Rothko så är hans teckningar föreställande. Han har tecknat av dotterns plastsmycken och förstorat upp det till flera meter. Teckningarna har fått namnet Damm eftersom smyckena gick från att vara dotterns mest värdefulla ägodel till skräp.
Brighenti har gjort en kolteckning direkt på den längsta väggen. Det ser ut som ett landskap. När man gått förbi teckningen och ser den hoptryckt i ett perspektiv från sidan så framträder ett kranium. Det är vad man kallar ett anamorfiskt perspektiv. Något som var vanligt under renässansen i vanitasmålningarna. Kolteckningen kommer att torkas bort och dammsugas upp när utställningen är över. Det enda som kommer att vara kvar är dokumentationen av bilden. Det är kanske sorgligt kan man tycka men samtidigt en vacker metafor för att det mesta i livet och även konsten förr eller senare kommer att försvinna.
Dan Nilsson
Text och bild
Text och bild
